Regenerativt jordbruk med Martin Beck från Danmark
Martin Beck på Slätte Ekodag 2018
En introduktionskurs i regenerativa odlingsmetoder ordnades på Åland 8-10 februari av Ekologiska odlarna på Åland tillsammans med Ålands vatten. Kursen drogs av Martin Beck från Danmark. Martin är en fristående rådgivare med närmare 20 års yrkeserfarenhet. Till hans kärnkompetenser hör bland annat jordfruktbarhet, regenerativa odlingsmetoder, kompostering och växtodling. Det är hans mission att utveckla ett uthålligt, regenerativt jordbruk och visa oss vägar hur detta kan omsättas i praktiken.
***
Regenerativt jordbruk
Att ämnet intresserar många inser man då intresset för kursen var så pass stort att man var tvungna att skaffa en större lokal än den man från början hade tänkt sig. Deltagarna på Högtomt i Saltvik uppgick till över 30 och kom även från fastlandet. Undertecknad satt med på kursen och ska nedan försöka ge er en kort introduktion, i ett mycket stort ämne.
Regenerativt jordbruk handlar mycket om markbiologi och balansen mellan marklevande mikroorganismer och dess symbios med växterna samt markens näringsämnen. Man satsar på att bygga upp mullhalten i marken igen genom att stimulera rätt processer i jorden med hjälp av mångfald. Med humusbyggande processer som leder till mera mull i jorden får man en högre odlingssäkerhet, mindre utlakning av näringsämnen till vattendrag, högre skördar och en odlingsmark som bättre står emot klimatförändringen. Samtidigt binder man koldioxid från atmosfären och kan med det bromsa klimatförändringen. En ökad mullhalt i jorden från 2 till 5 % binder in motsvarande 300 ton koldioxid per hektar.
Koldioxid från luften fångas in med hjälp av växternas fotosyntes och omvandlas i jorden till humus. Med regenerativt jordbruk vill man snabba på växternas fotosyntes, vilket stimuleras av rätt balans av näringsämnen i jorden, och samtidigt minska nedbrytningen av humus/mull i marken så att kolet stannar i jorden. Man vill åstadkomma reduktiva processer som bygger upp mull; det kräver luft, ljus och energi. Energi finns som socker i levande växter, mycket mer i gräsväxter än i leguminoser som t ex klöver. En klövervall utan gräs eller ensidig odling av ärter eller bondböna har därför snarare en humusnedbrytande effekt än en uppbyggande. Bland annat därför är mångfald alltid att föredra, mångfald stimulerar även ett bredare spektrum av mikroorganismer vilka bryter ner växtrester till humus. Optimalt är att alltid ha minst en gräsväxt, en leguminos och en korsblommig art i vallblandningarna till gröngödsling, bottengrödor eller fånggrödor.
Gröngödsla på rätt sätt 
I regenerativt jordbruk strävar man till att hålla marken grön året om. Levande växtdelar ska heller inte plöjas ner djupt, där sker en oxidativ process, en mineralisering, som leder till förruttnelse vilket inte bidrar till humusuppbyggnad. Istället ska levande växtmassa brukas in i ytan, gärna med en fräs på max 3-4 cm, där det finns luft och ljus. Detta kallas ytkompostering. Man kan även förbättra och snabba på den reduktiva processen med hjälp av ferment, levande mikroorganismer (bland annat mjölksyrebakterier), som sprids ut i samband med ykomposteringen där fermentet hjälper till att bryta ner organiskt material till organiska syror vilket inleder humusbildningen.
De tre viktigaste humus-skapande processerna i prioritetsordning är enligt Beck:
1. kon/idisslare (idisslare med sina fyra magar är de mest effektiva i omvandlingen av lignin till humus!)
2. ytkompostering
3. kompostering av organiskt material (på rätt sätt, inte oxidativ!).
I alla delar är växterna och en fungerande svampmikrobiologi i marken förutsättningen för humusbildning.
Ogräsen berättar
Mineraliska obalanser har stor betydelse för om mikrolivet arbetar korrekt och har dessutom stort inflytande på näringsämneseffektiviteten i jorden och påverkar fotosyntesens effektivitet. Sedan konstgödseln kom på 1920-talet har man i huvudsak koncentrerat sig på de stora näringsämnena, NPK, medan det finns hela 75 olika näringsämnen som växterna behöver. Konstgödsel ställer till med stora obalanser i marken och obalanserna i sig gynnar t ex ogräsen. Ogräsen kan i många fall berätta för oss vad marken innehåller då en obalans av näringsämnen gynnar vissa arter som strävar till att jämna ut obalansen. Maskrosor exempelvis är en indikator på borbrist. Om vi gödslar med bor kommer vi att ta bort maskrosens uppgift vilket leder till att maskrosen inte längre behövs/trivs.
Vidare för att belysa komplexiteten kan nämnas som exempel att skräppor är en indikator på kalciumbrist, och/eller magnesiumöverskott. Magnesiumöverskott leder nämligen till en packad jord. Kalcium-tillgängligheten i packad jord är svag, även om jordens pH är högt. För mycket kalium i förhållande till kalcium leder till fritt obundet kalium som i sin tur ger mycket ogräs. Allt hänger ihop på ett eller annat sätt. Som verktyg rekommenderar Martin en Alhbreht jordanalys, men redan med ett enkelt karbonat-test kan man se om kalcium finns växttillgängligt i jorden.
I Juni hålls den andra delen av kursen på Åland, då blir det fältvandringar och praktik.
Micaela Strom,
Nylands Svenska Lantbrukssällskap/Projekt EkoNu!
Gruppbild. Foto: Soile Wartiainen
(Nedan en briljant film; Soil is a living organism. Filmen har inget direkt med kursen att göra, men indirekt väldigt mycket!)