Regenerativt jordbruk med Martin Beck från Danmark, del 2

9 juli, 2019

Regenerativt jordbruk med Martin Beck från Danmark, del 2 

En tvådelad introduktionskurs i regenerativa odlingsmetoder arrangerades på Åland 2019, del ett 8-10 februari och del två 29-30 juni. Kurshelheten ordnades av Ekologiska odlarna på Åland tillsammans med Ålands vatten. Kursen drogs av Martin Beck från Danmark. Martin är en fristående rådgivare med närmare 20 års yrkeserfarenhet. Till hans kärnkompetenser hör bland annat jordfruktbarhet, regenerativa odlingsmetoder, kompostering och växtodling. Det är hans mission att utveckla ett uthålligt, regenerativt jordbruk och visa oss vägar hur detta kan omsättas i praktiken.

***

Regenerativt jordbruk, del 2

Referat från del 1 hittas här:
https://www.ekonu.fi/regenerativt-jordbruk-med-martin-beck-fran-danmark/

Den andra delen av kursen i Regenerativt jordbruk på Åland lockade även denna gång många deltagare. Kursen hölls på Hammarbo i Kattby, Hammarland och avslutades med gårdsbesök hos ett par deltagare där vi i fält kunde göra observationer utifrån vad vi lärt oss. Nedan följer ett referat och bilder från dagen utifrån skribentens egna uppfattningar och intryck, blandat med fakta ut kursmaterialet.

Dag 1 började med en summering av vad vi lärde oss föregående gång, vilket verkligen var bra!
Uppfriskande av minnet: Humus bildas genom en uppbyggande process, och är stabiliserat organiskt material som innehåller 58 % kol (C). 1 % humus i ploglagret (25cm) är = 25 ton C, 125 ton CO2 (koldioxid), 2 500 kg N (kväve), 350 kg S (svavel)… per hektar. Den idealiska jorden innehåller 25 % luft, 25 % vatten, 45 % mineral och 5 % humus.
Växten kan långt själv skaffa sig de nödvändiga näringsämnena då växten består till 98 % av icke mineraliska växtnäringsämnen, och alla dessa fås från luften (O, C, H (väte) och N). De resterande två procenten fås från jorden, med hjälp av en rätt balanserad jordflora och aktivt mikroliv i marken. Humusbildning är beroende av den mikrobiella aktiviteten i jorden och den kräver energi – utan levande plantor fungerar det inte!
Det är samma faktorer som främjar humusuppbyggnad och som genererar hög avkastning. Fruktbar jord – levande jord

Top fem för att skapa bördig jord:

1) Permanent grönt och mångfald av arter
– Växter ger socker som matar mikrolivet som skapar humus. Till verktygen hör mellangrödor, insådd av vall, samodling, kompisgrödor (companion crops)

2) Integrera betesdjur i växtodlingen
– Idisslares gödsel innehåller rätt bakterier och svampar för kolinlagring. Verktyg så kallat Holistic management eller MOB-grazing. Kombinera om möjligt åkerbruk med bete, t.ex. bete av mellangrödor på åkerarealer.

3) Optimera fotosyntesen och planthälsa
– vitalisering av plantan, verktyg t.ex. kompost-te och ferment, bladgödsel.

4) Öka mängden svamp i jorden
– ”Svampar samlar humus som bin samlar honung”. Bakterier bryter ner humus, jobbar för mineralisering medan svampar jobbar för humus. För mycket bakterier och för lite svamp – problem!
Exempel klumprotsjuka beror på svamp men uppkommer i bakteriedominerad jord. I ”svampstark” jord är det inga problem med klumprotsjuka. Verktyg; ferment, ytkompostering, ”svamp-preparat”…

5) Få ned luftens kväve genom mikroorganismer i marken
– Verktyg är kvävefixerande bakterier och archerbakterier – kräver mycket socker (från förra kursen minns vi att gräsväxter innehåller mycket socker, t.ex. rajgräs!). Mindre läckage – kväve tas upp av svamparna och lagras tills behovet igen uppstår i växterna – byts sedan mot socker.

 

Varför lyckas vi inte öka mullhalten i jorden?

1) Obevuxen jord och dålig mångfald
– Humusuppbyggning kräver levande jord och mikrobiologin behöver näring och energi från levande plantor

2) Stora mängder obehandlad husdjursgödsel
– Rå, obehandlad husdjursgödsel innehåller ingen energi och medför en oxidativt arbetande mikrobiologi. Negativ inverkan på obevuxen jord (gödsel borde alltid spridas i växande gröda för att vara effektiv!)

3) Intensiv jordbearbetning
– Plog, bekämpning av rotogräs mm. Mikrobiologin och svamp-bakterie förhållandet förskjuts och gör ogräsproblemen ännu värre.

4) Dålig näringsbalans
– Överskott av Ca och K i jorden ger en dålig N-effektivitet. Oxidativa processer ger dessutom undernärda plantor som därmed misstrivs och är mottagligare för sjukdomar.

5) Gödsel med kväve utan kolkälla; kväve förbrukar kol
– Om mikrobiologin inte har tillgång till en kolkälla kommer den dra ut kol från humus, dvs bryta ner humus.

 

Bladsaft-test

Stress reducerar grödans aktivitet. En stressad planta använder fotosyntesen endast till upprätthållande av sina egna livsfunktioner, och jordbiologin försörjs inte med rotexudater längre. Plantan går på sparlåga ända tills att vädret förändras eller grödan vitaliseras(stimuleras).

Genom bladsaftmätningar kan man utläsa stress(se hur väl fotosyntesen fungerar) och sätta in åtgärder i tid. Bladsafttestet fungerar som växtens blodprov, och med olika mätare kan man genast utläsa resultat (till skillnad från bladanalyser som det dröjer flera dagar att få svar på). Med en refraktometer ser man sockerinnehållet i plantan (Brix %), vilket är uttryck för fotosyntesaktivitet, näringsämnessyntes. Andra tester man kan ta från växtsaften är t.ex. pH-värde vilket ger sundhetsstatus och näringsämnesjämnvikt och kan berätta om infektionstrycket av insekter och sjukdomar, samt ledningsförmåga som berättar om näringsämnesupptagning, näringsämnessyntes.

Exempel: pH-värdet i växtsaften borde ligga på 6,4 – då är näringsämnena i jämvikt. Lägre pH kan betyda katjonproblem, brist på CA, Mg, K eller Na och vid högre pH anjonproblem då man bör kolla brist på fosfat eller sulfat. Både högre och lägre pH värden i växten ger stigande risk för insekt- och sjukdomsangrepp.
Refraktometern är ett universalinstrument. Genom att mäta brix vid olika tidpunkter på dagen samt på olika delar av växten och jämföra mätresultaten med varandra kan man få fram hur sockret rörs i plantan, vilket i sin tur berättar om växtens fotosyntes fungerar bra eller om det finns en brist i plantan samt vilken brist det handlar om. Exempel: mät brix vid soluppgång och vid middagstid, är skillnaden mellan de funna värdena liten(~<50%) handlar det om borbrist, om skillnaden mellan de översta bladen och de undre bladen är stor(~>20%) indikerar det kaliumbrist osv. Praktiskt kan man använda refraktometern för att kolla om insatt åtgärd haft önskad effekt. Vitaliserar man grödan med t.ex. kritkalk ska resultatet redan efter att par timmar ses i mätresultatet från växtsaften.

 

Vitalisering av plantan i rätt växtstadie

Vitalisering av plantan behövs då fotosyntesen inte fungerar så bra, eller för att skynda på/effektivera fotosyntesen och därmed humusbildningen. Fotosyntesen påverkas av stressfaktorer, vi kan hjälpa plantan att fungera bättre med hjälp av kompostte, bladgödsel osv.
För att veta när det lönar sig att vitalisera och med vilka mikronäringsämnen behöver man känna till hur olika ämnen rör sig i växten och i vilka växtstadier vilka ämnen är som viktigast. Näringsämnen uppdelas i 3 kategorier: mobila näringsämnen, delvis mobila näringsämnen och orörliga näringsämnen. Brist av mobila näringsämnen (N, K, Mg, P) ses först på äldre blad, plantan ”flyttar” näringen till de unga bladen för att hålla sig vid liv. Vid brist av orörliga näringsämnen (Ca, B, Si(kisel)) ses symtomen först på de unga bladen.

Plantans ungdomsutveckling; Ca, B, Si (S)

”Kalcium är chaufför för alla näringsämnen och bor är ratten!” (Gary Zimmer)
”…och kisel är motorvägen!” (Hugh Lovel)

Kalciumupptaget i plantans ungdomsutveckling är avgörande för växtsundhet och näringsämneseffektivitet. Kalcium, tillsammans med bor och kisel, är involverat i byggandet av cellväggar i plantan. En obehindrad kalciumupptagning är nödvändig så länge plantan växer. Det som på våren ser ut som kvävebrist kan lika väl vara kalciumbrist => kalcium gör att växten kan tillgodogöra sig kväve och andra näringsämnen, utan kalcium kan heller inte kväve utnyttjas av plantan. Det finns ofta mycket kalcium i marken, men inte alltid i växttillgänglig form, detta kan enkelt testas med karbonattest (bild längre ner).
Bor är det första näringsämnet i växtens ämnesomsättning. Bor är involverat i ligninbildningen och har betydelse för bildandet av fungerande vesikulära kärl i växten. Vid borbrist är det osmotiska trycket stört och då uppträder andra näringsbristsymtom.
Växterna behöver kisel för att kunna ta upp Ca och B. Växter med kiselbrist är mycket mottagliga för svampsjukdomar.

Plantans mognad och fruktbildning; K, P

För mognad och fruktbildning är sedan kalium och fosfor avgörande, genererar skörd. Kalium bildar stärkelse och fyller kärnor. Hög tusenkornvikt uppnås med tillräcklig tillgång av fosfor och kalium.
Kalium är lättlösligt och är därför utsatt för utlakning, trängs också lätt ut av andra näringsämnen. Kaliumförsörjningen är beroende av den mikrobiella aktiviteten kring ler-humus-komplexen.

 

Vitalisering med kompostte och ogräs

Vitalisering kan innebära endera ”besprutning” av mineraler (bladgödsel som bor, mangan, kritkalk osv.) eller mikrobiologi (kompostte, höte, ferment…). Vitalisering kan göras också med tanke på ogräsen, är t.ex. svinmållan stor men det sådda kornet litet kan man vitalisera med kalcium => vi ändrar miljön från ”pionjär” till ”kulturtillstånd” vilket missgynnar ogräsen, svinmållan slutar trivas och kornet växer till sig.
Olika ferment och kompostte blir ”bättre” med de ogräs som växer på platsen som ska vitaliseras (t.ex. maskros och hästhov innehåller mycket bor, åkerfräken är kiselväxt osv). Ogräsfloran berättar vad kulturväxten saknar. När man tillsätter just den lokalt anpassade floran i ferment eller kompostte kan mikrobiologin stöttas i dess arbete med att berika jorden och på sikt göra ogräsets uppgift överflödig. Med ett åkerfräken-ferment t ex stimuleras jorden att frigöra hårt bundet kisel, och det har dessutom fungicid verkan på bladen. Brännässlan hör till klassikern i örtfermenten, den är rik på nästan alla näringsämnen, Fe, N, Mg, Si, Ca…
Tips: Bladanalys kan också göras på ogräs, för att se vilket ämne det innehåller mycket av => där har du din brist, det ämne som kulturväxten inte ”kommer åt”.
Läs mer om ogräsens innehåll och verkan på NovaCropControls hemsida: Plant sap data of 17 different weeds

Vad är då kompostte? Kort kan sägas att det är te av kompost, det är en förökning av bakterier och svampar från en kompost i vatten med tillgång till syre. Komposttet ska ”bryggas” under ett dygn, och kräver luft endera som tillförs underifrån så att det bubblar upp genom teet eller genom en rotation som bildar en luftspiral neråt i kärlet. Till komposttet kan tillsätts bland annat örter, men grunden är en BRA kompost. Exempel på ett recept; 500 liter vatten, tre liter kompost och tre liter socker (rörsockermelass). Komposttet ska sedan spridas ut i växande gröda (vitalisering av växterna) inom ett dygn från ”tillagningen”.

// Micaela Ström,
Nylands Svenska Lantbrukssällskap/ Projekt EkoNu 3.0

Jag vill passa på att rikta ett stort TACK till Ekologiska Odlarna på Åland, och Cecilia Persson som styrt upp kursen! Kursen var mycket informativ och nyttig, och själv är jag av den åsikten att här finns mycket att hämta både för den ekologiska och konventionella bonden! En motsvarande kurs borde absolut hållas på fastlandet också..:)

————————————————————

Nedan bilder från dagarnas praktiska delar(klicka på bilderna för att göra dem större):

Dag 1. Vi tog prover på växtsaften och mätte dess pH, ledningsförmåga, kalcium- och nitratinnehåll samt brix (sockerhalt) för att se hur väl fotosyntesen fungerade. På förmiddagen gjordes ett litet test med vitalisering av spannmål på ett område med något så enkelt som en sprutflaska med vatten och kritkalk i. På eftermiddagen tog vi växtprover från behandlad och obehandlad spannmål, som vi pressade på växtsaft (skilt test för översta bladet/bladen och stråbasen) som droppades i de olika mätarna och sedan kunde vi analysera resultaten.

Bilder från förmiddagen, brix-mätare, vitalisering av spannmålsfältet med kritkalk.

  

  

Bilder från eftermiddagen. Vi har klippt med växtprover från fältet, som sedan så fort som möjligt ska analyseras. Med hjälp av sax, mortel och vitlökspress tas växtsaften ut och droppas på mätinstrumenten.

  


.
    
.
  

.

Dag 2 avslutade vi med gårdsbesök där vi tittade på kulturväxten, ogräset(funderade på vad de olika ogräsen i fältet kunde berätta om bristtillstånd i jorden), grävde i jorden och tog karbonattest/pH test, och funderade på lämpliga växter att använda för ferment- och kompostte tillverkning mm.

Två spadtag, ett från mitten av åkern där vi står och ett från dikesrenen. I dikesrenen har vi en mycket bättre struktur, högre mullhalt och mer mikroliv.
Åkern är packad, efter de första ca 10 cm har rötterna haft svårt att komma vidare.

  
.
Karbonattest med saltsyra (15%). Om det finns växttillgängligt kalcium ska det ”bubbla” när saltsyran droppas på jorden, man ska också kunna höra det.
  
.

 

Vildörter och ”ogräs” till kompostte och ferment (på bilderna rölleka och vallört). Växterna ska gärna blomma när de plockas, kan användas färska eller torkade.

  
.
Tistel-problem, vi hittade en mycket packad jord där det var svårt att få ned både penetrometern och spaden.

  

.
Nästa åker hade mycket spärgel, var väldigt sandig och betydligt lättare att få ner penetrometern i. Spärgel är ett säkert tecken på lågt pH.


  
.
Även på jord kan man med samma handburna lilla mätare ta pH, jord utspätt med vatten ger dock ett lägre pH-värde än vad en jordanalys gör.
  

Etiketter:,