Självförsörjning – ekogård
Sårbarheten i livsmedelsförsörjningen har aktualiserats i Europa på grund av den orolig omvärld vi nu lever i. Det vill säga det är svårt att förutse hur den närmaste framtiden ser ut inom den nationella och globala livsmedelskedjan. Idag är ju många livsmedel på olika sätt del av eller beroende av globala värdekedjorna. Detta innebär att en ekogård kommer högst troligt att möta fler påfrestningar inom den närmsta framtiden och gården förutses därför uppvisa förändringsbenägenhet och stress-tolerans. Ett sätt är att förbättra ekogårdens krisberedskap är att höja ekogårdens självförsörjnings-grad.
En fördel för ekologisk produktion är att ekogården inte köper in konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Men hur beroende är produktionen på en finländsk ekogård av inköpta och eventuellt importerade insatsvaror? Med insatsvaror menas här de produktionsmedel som används i den ekologiska produktionen.
Projektet har samlat in och sammanställa kunskap och resultat från forsknings- och informationskällor om faktorer som påverkar och därmed kan befrämja självförsörjningsgraden på en ekogård. Finland är känd i Norden för sin beredskapsplan och –beredskapslager för eventuella krissituationer. Hög beredskap inför kriser innebär i flera fall en hög självförsörjning på gården. Österbottens Lantbrukssällskap driver idag år 2024 ett projekt som informerar om och utreder gårdarnas beredskap.
Faktorer som påverkar självförsörjningen på en ekogård
Sociala hållbarheten. Jordbrukaren och eventuell personal är i fokus när en ekogård skall kunna fungera optimalt. Egenskaper som kunnig, resilient, motiverad, stresstålig ger en arbetskraft med hög arbetsförmåga. Samarbete och nätverk med andra jordbrukare kan också leda till nya lösningar tex samarbete mellan växt- och djurgård. Tillgång till jordbruksrådgivningsorganisationer är ett viktigt stöd för ekogårdens kunskapsutveckling.
Energiförsörjningen. Ekogården behöver i sin produktion både energikällor till maskiner, värme och el. Många ekogårdar går idag igenom sin gårds energiförsörjning och planerar för att man på bästa sätt kan höja självförsörjningsgraden på energi. Alternativa energikällor för gården är då biobränsle, solpaneler, bergvärme, luftvärmepumpar och biogasproduktion. En biogasanläggning producerar, utöver energi, värdefull växtnäring dvs rötrester. Ekogårdens arbetsmaskiner är tyvärr ännu mycket beroende av importerad fossilt bränsle tex olja.
Vattenförsörjning. Klimatförändringar ger upphov till torka och extrem väder såsom regnskyfall. Detta påverkar odlings- och betesmarken och det behandlas närmare nedan i avsnittet om markens bördighet. Att vattenförsörjningen fungerar på en gård är viktigt och lösningen för att höja självförsörjningen av vatten är t.ex. att anlägga reglerad dränering på åkrarna, utreda möjligheten att ta tillvara regnvatten, både från naturen och stora hustak, till bevattning eller dricksvatten för djuren, borra egna brunnar eller bygga bevattningsdammar. Kanske finns redan en sjö i närheten som kunde utnyttjas på ett eller annat sätt? På en djurgård är vattenförsörjningen speciellt viktig och man bör se över beredskapen där, vad har man för alternativ och nödlösningar om det blir störningar i vattentillförseln till gården? En vattenpump och större vattenkärl är bra att ha tillgång till, våra sjöar i Finland är i allmänhet rena och även havsvattnet som är bräckt längs kusten kan fungera som dricksvatten om man bara har möjlighet att utnyttja det.
Utsäde. Viktigt för självförsörjningen är gårdens utsäde. Att odla eget utsäde ger en bra grund för självförsörjningen på gården, man blir mindre beroende av yttre faktorer och man kan söka och hitta sorter som passar den egna gårdens odlingsbetingelser och behov. Sortvalet är speciellt viktigt inom ekologisk odling, det är många variabler som påverkar valet av sort. Det är dock inte alltid samma parametrar man tittar på och egenskaper som eftersträvas i ekologisk produktion jämfört med konventionell. Avkastningen är alltid viktig, men sjukdomsresistens är en faktor som egentligen har större betydelse i ekologisk odling. Vid högt ogrästryck, eller om man saknar möjlighet för ogräsåtgärder som till exempel ogräsharvning, är sortens förmåga att konkurrera med ogräs genom exempelvis strålängd, bladmassa och snabb tillväxtförmåga betydande egenskaper som även de är intressantare än avkastningspotentialen liksom grödor som tål torka väl och kräver mindre växtnäring.
Det är också essentiellt att redan vid sortvalet ta hänsyn till vad grödan ska användas till. För egen foderproduktion eller samarbete med andra djurgårdar kan man helt utgå från odlingsegenskaperna i valet av utsäde, man kan med fördel även satsa på sortblandningar där man sprider riskerna ur sjukdomssynpunkt och kan uppnå bättre ogräskonkurrens. Men, ska varan säljas till livsmedelsproduktion som maltkorn eller grynhavre, är det oftast industrin som sätter kraven och kan avgöra sortvalet helt. Viktigt att tänka på vid uppförökning av eget utsäde är att hålla koll på grobarheten och kvalitén på utsädet, tillräcklig lagringskapacitet är också bra så att man har möjlighet att spara utsäde för flera års behov då man skördat ett bra parti, det är inte alla år det går att producera friskt och starkt utsäde.
Odlings- och betesmark. I ekologisk odling är det speciellt viktigt att satsa på en växtföljd som bygger upp och behåller jordens bördighet långsiktigt eftersom jorden är gårdens viktigaste resurs. På ekogården använder man i stort sett inte naturfrämmande kemiska växtskyddsmedel eller syntetiskt framställda mineralgödselmedel, vilket ger en gård med mindre behov av insatsvaror och mindre risk för utlakning av skadliga ämnen till vattendrag men som samtidigt utmanas av lägre skördar.
För att man ska lyckas krävs en bra balans mellan djur och areal, eller på växtodlingsgården en bra balans mellan mark och växter, för att skapa ett väl fungerande kretslopp. Tärande grödor (stråsäd, grönsaker) behöver varvas med närande/kvävefixerande grödor (vallbaljväxter som klöver och lusern, trindsäd som ärter och bönor) och en växling mellan höst- och vårgrödor. En väl utformad växtföljd motverkar växtföljdssjukdomar, angrepp av skadeinsekter, torkkänslighet och främjar den biologiska mångfalden.
Baljväxter är kvävefixerande grödor och de utgör motorn i ekojordbruket, bakterier av släktet Rhizobium binder luftkväve i symbios med baljväxternas rötter. När växten dör och blandas in i jorden frigörs kvävet, som kan tas upp av efterföljande gröda – här har vi vår egen ”gödselfabrik”. För att detta ska fungera optimal krävs dock alltid en väldränerad och fungerande jord där pH-värde och spårämnen är i balans. En sådan jord är också mer tålig mot både skyfall och torka. Det gäller därför att satsa mycket på vattenhushållningen; kolla diken och utlopp regelbundet, undvik onödig markpackning och odla växter med bra rotsystem, som fleråriga vallar.
Ekologiskt kretsloppsjordbruk, ett s.k. blandjordbruk med en integrering av både växtodling och djurhållning(främst idisslare) där gården är självförsörjande på foder och gödsel i kretsloppet, är att föredra ur både självförsörjnings- och klimatperspektiv. Djurhållningen är i huvudsak grovfoderbaserad och anpassad till gårdens egen foderproduktion, vilken till största delen består av kvävefixerande baljväxtvallar. Baljväxtvallarna bygger upp humus och binder kol till marken vilket kompenserar för idisslarnas mera kortsiktiga utsläpp av klimatgasen metan. Eftersom inte alla gårdar har, eller vill ha, djur kunde det vara skäl att utveckla samarbetet ytterligare djur- och växtodlingsgårdar emellan. Studierna av kretsloppsjordbruket har bland annat genomförts inom Östersjöprojektet BERAS.
Ekologiska gårdar, djur- som växtodlingsgårdar, odlar i allmänhet en större andel vall i växtföljden än konventionella och växtföljden är generellt mer varierad än i konventionella odlingssystem. En mer diversifierad odling kan vara ett instrument till att minska sårbarheten för yttre stress. Flerårig vall hjälper till att bygga upp mullhalten i marken och stimulerar markens mikroliv samt främjar utveckling av markstrukturen och växternas rotutveckling vilket har positiva effekter på markbördighet och skörd både på kort och lång sikt.
Mikrolivet i och ovan jord gynnas av artrikedom, en vall/odlingsgröda med många arter och arter från flera olika växtsläkten är alltid att föredra framom monokultur. Genom att odla artrika vallar, anlägga mångfaldsremsor och utnyttja fång-, botten- och mellangrödor bidrar man till ökad biologisk mångfald och får ett mer robust odlingsklimat på gården. Ett ekojordbruk där konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel inte används har naturligt en högre biologisk mångfald och med det en högre resiliens.
Med grödor som håller gården grön under hela eller stora delar av året förhindrar man att näringsämnen försvinner bort från åkern. Här spelar höstgrödor, vallar, och mellangrödor en stor roll och man bör planera noga också hur och när man bearbetar åkrarna på ekogården. Genom kunskap om vad som begränsar ekologiska skördar finns det potential att öka dem. Att i högre utsträckning också på ekogården syssla med t.ex. regenerativodling är bra för klimatet men ger också nya utmaningar. Det är samtidigt viktigt att bevaka vilka miljöeffekter som nya skötselmetoder kan medföra.
Övrigt material. Till denna grupp räknas reservdelar, datainfra, byggmaterial, plast, kalk m.m. Svårt att höja självförsörjningen på gården här. Att ha egna lager på gården skapar en buffert vid utmaningar i leveranskedjorna.
Djur. På ekogården är det speciellt viktigt med friska djur då man i produktionen inte använder förebyggande medicinering och karenstiderna vid medicinering är dubbelt längre än på den konventionella gården. Friska och hållbara djur får man genom en kombination av bra foder, en hög grovfoder-% och mycket utevistelse, bete och rörelsefrihet – något som garanteras på ekogården genom produktionsvillkoren. Man kan också förebygga sjukdom genom avel och att satsa på anspråkslösare och långsamtväxande arter, vilka många ekogårdar redan gjort. En god stall- och beteshygien är viktig liksom försiktighet vid inköp av nya djur till gården. Förutsättningar till en god betes- och stallhygien är att djurtätheten är väl anpassad till gårdens mark- och byggnadsresurser. Gården kan inte bli självförsörjande på mediciner och mineralfoder(vitaminer, spårämnen och mineraler) men en ekogård som redan genom produktionsvillkoren är van vid att klara sig med mindre mediciner och jobba mera med förebyggande produktionsmetoder är bättre förberedd vid eventuella störningssituationer.
Foder. En djurgård med hög självförsörjningsgrad av foder är viktig i en föränderlig värld dvs att egenproducerat fodret räcker långt och att beroendet av inköpt foder är lågt. Det gäller också att bygga upp en tillräcklig buffert för de år då den egna marken inte producerar så bra t.ex. till följd av extrem torka. Här är viktigt att man har en bra balans mellan djur och areal, det i sin tur bygger också ett välfungerande kretslopp av växtnäring på gården. Man bör även se sig runt i närregionen – om det finns växtodlingsgårdar som man kan samarbeta med kan detta gynna både den egna gården och samarbetsgården. Det ger möjlighet till bufferten som tidigare nämndes och samtidigt ger det andra potentialer som en mer varierad växtföljd på de båda gårdarna. Proteinfoder är det som oftast köps in till djurgården förutom mineralerfoder. Har man möjlighet att odla proteingrödor i tillräcklig utsträckning blir man också mindre beroende av insatsvaror. Här kan man också utreda olika odlings- och konserveringssystem som drar ner på inköpt energi – har man möjlighet att odla blandgrödor med hög baljväxtandel får man automatiskt högre protein i slutfodret, detta kan ge problem vid traditionell tröskning och torkning men om man i stället helsädesensilerar eller krossensilerar skörden undgår man torkningskostnader och sparar energi.
Marknad/avsättning för ekogårdens produktion. Självförsörjning innebär också att gården har avsättning för sina produkter dvs klarar av eventuella störningar inom livsmedelskedjan. De många olika produktionsinriktningar och –produktionssätt inom jordbruk gör att det finns många olika sätt att motarbeta störningar. Att ekogården har flera ben att stå på sprider riskerna. Genom förädling och/eller hitta alternativa försäljningssätt tex lokala försäljningskanaler tex Reko eller en gårdsbutik som ökar gårdens möjlighet att få sina produkter sålda. Forskare (se källor nedan) rekommenderar för att stärka ekogårdens resiliens, mera lokala livsmedelssystem dvs att produktion och konsumtion hålls mera lokalt.
Källor:
Nested Circularity – Localized Food in a Globalized World. Docent Kari Koppelmäki, 2022.
Ekotankesmedjan 5.4.2024, föreläsning ”Ekogårdens självförsörjning och dess betydelse för näringshushållning, biologisk mångfald samt vårt framtida klimat”,Associate professor Artur Granstedt.
Morgondagens jordbruk-med fokus på Östersjön, Associate professor Artur Granstedt, 2012.
Den robusta ekogården i en föränderlig, Jordbruksinformation 3/2024. Anna Backlin, Birgitta Johansson, Gunilla Johansson, Katarina Holstmark.
Huoltovarma ruokaketju –luomu osana omavaraista alkutuotantoa- webinaari 9.11.2023, föreläsning ”Huoltovarmuus & luomutuotanto”, professori Juha Helenius.